show me your ribcage to prove you're in

ibland, söker man tröst hos någon som dreglar en i håret, spottar mat på en, trampar en på händerna och försöker äta upp ens skor. men all den kärlek (ja, spotta mat på mig och jag älskar dig direkt) man får där, bara känslan av att vara sedd (eller ivägen), den är också en känsla jag trivs med. 
så just därför sökte jag skydd hos min lilla rullkorv. det slutade med att jag åt hö samtidigt som jag spelade strippoker på mobilen. efteråt mådde jag hyffsat mycket bättre.

jag såg någon som hade skrivit 'jag behöver kärlek och jag vill ha det nu'.
nej, grabben, det vill du inte. kärlek är skit. japp, bittert ex var det, men kärlek är skit.
innan jag träffade mitt s.k ex, levde jag livet. missförstå mig inte, jag avgudade varenda sekund vi spenderade, men innan, innan var allt så jävla lätt. jag kunde gå upp, supa mig full och strula med vem jag ville, utan att en massa känslor var inblandade. men när man möter den personen som lockar ens hjärta, känner man nyfikenheten växa fram.
jag är inte förhållandetypen, men jag klagar inte på att jag varit i ett. jag tog chansen, och det gick bra. men då jag är rätt hetsig i humöret och allmänt elak, ja, alla tåler inte det under en längre tid. 
så nu är jag fri och mår som en gud. om man ska tro allt jag skriver. 

tänk så många gånger jag delat kroppsvätskor med någon i min säng. hur många gånger har inte handduken som är gömd under sängen fått vara med och bevittna de mest intima stunder. hur många gånger har inte soffan i vardagsrummet blivit besudlad? fan, duschen, din säng, min säng, mammas säng, vafan.
jag både äcklas och fascineras av det. att en människa kan känna en sådan stark lust till någon, är helt otroligt.
denna starka attraktion, som kan få vem som helst att slita kläderna av en annan, den lockar mig starkt.
friheten man känner under tiden, kroppar som arbetar, andetag.. ömma viskningar i ett örat som är menat bara för dig.

men allt vackert har en baksida. kladdigt, svettigt, viskningar som mer låter som flåsningar, och känslan som gnager i magen om att dessa ord, dessa vackra ord personen så ömt viskade i ditt öra, orden som du tog åt dig och placerade långt in, de har blivit sagda förut. under samma tillfälle, och de kommer få komma någon annan nära i framtiden.
därför gömmer man sig, låser in sig i sin lilla värld och släpper inte in någon annan. men ändå fortsätter sökandet, sökandet efter den där personen som kan viska dessa ord i ditt öra igen, och verkligen mena dem.

missförstå mig inte, de betyder något, javisst, men inte för alltid. du kommer bära kvar dessa ord länge, och du kommer alltid falla tillbaka på dem, oavsett om du vill eller inte. de bara finns där. djupt inne i din svarta låda, och den kommer ingen att hitta. det är dessa ord jag tänker förtränga.
kärlek är inget mer än smärta och sex. iallafall för mig just nu. jag vet att jag låter som ett bittert gammalt ex, men ja, det är det jag är. man låser sig fast i sin smärta, och man släpper inte den, även om den skär hål i din hud.

känslan av att se sin älskade med en annan.. det gör ont. ja, tro det eller ej, men jag tycker det gör det. falska förhoppningar om att något kommer kanske hända igen, de finns där, men även tvivlen och svartsjukan trycker under ytan. varför är den så mycket mer kärleksfull mot den nya? har de knullat? var det bättre än vårt? alla dessa tankar cirkulerar och trycker ner en. man vill inte tänka så, men man gör det ändå. jag vet att jag inte orkar tänka så längre.
kärleken kommer läggas på hyllan nu, jag har ingen ork till att öppna mig just nu. ingen får komma in, och jag tänker låta det vara så.

sex är det människan behöver för att leva, inte kärlek.
en stund av fejkkärlek och en redig orgasm kan man leva på i en vecka.
om man inte ger upp och skjuter sig själv i huvudet...

allt som har med mänskligheten är äckligt.
jag tillhör mänskligheten, alltså är jag äcklig. just nu iallafall. jag vill och kommer bara förstöra, oavsett om jag vill det eller inte. jag klarar inte av saker som är för lätta, jag får nippran. jag har ont i mina muskler. jag spyr ut allt jag tycker och tänker om personer som jag inte ens träffat. jag äcklas stort av dem. jag äcklas av er alla. jag har mina nära som jag knappast äcklas av. men ni andra, fyfan. det är snodd på att gå ut och skära halsen av den första jävla slynan jag ser. jag är så äcklad (VIHARFATTATDETNU) att jag kan spy, och kommer göra det.
jag gjorde det igår, visst. men jag bad också om ursäkt för det. men jag vet inte. jag blir bara så.. äcklad. 

ja, vad ska jag säga?
ska jag gå på om vilket jävla svin jag är och hur jävla äckligt mitt beteende var? nej, för då hade det stått likadant i hela jävla bloggen.
jag vet inte vad det finns att skriva som ursäktar det som hände igår, men jag skäms något oerhört över det.
jag vet inte varför det blev som det blev. strävan efter att lyckan skulle sitta kvar? nej, tror inte det.
det var bara allmänt dumt gjort av mig. jag klandrar er inte, att ni är pissed, för det hade jag också varit. riktigt jävla rejält vresig för att det är något spån som går och snor sprit och sedan ockuperar dasset hela kvällen.
vissa av er har sagt sina meningar, och de accepterar jag.
vill ni inte ha något med mig att göra så får det vara. det finns inte mycket jag kan göra åt det egentligen.
men nu har jag iallafall bett om ursäkt, det är det minsta jag kan göra.
antar jag.

indeed! har gått barfota i mina kängor med stålhätta hela dagen igår. bara traskat runt, runt, runt, runt, runt i dem, och haft en snäll häst bredvid mig. smärtan kom när jag sen skulla dra av mig skorna. UPPHETSANDE.
fick knappt ens av mig byxorna i bussen. mums. när jag och herr karlsson senare beskådade mitt stora skoskav, kunde jag inte har sagt mer än 'mhpfh' när han petade på det.
och inte nog med det, sen trampade det jävla aset på min sko så att den skar in i såret. TACK.

väl hemma från göteborg och alla kräken (<3) var avlastade, tittade jag på såret igen.
då kommer karlsson med sitt utmärkt förslag om att vi ska ta jodopax på det. detta har jag vait med om flera gånger innan, och jag säger er, era jävla töntar, att detta, detta gör ont. det hela slutade iallafall med att jag slog lärlingsjävlen samtidigt som jag nynnade USAs nationalsång. en mycket underlig syn. men det hela blev bättre, även om jag inte vill erkänna det. men jag tog av bandaget för en stund sedan, när jag och D Granström var i stan. nu har jag lika ont igen.

fick den utmärkta idén om att göra detta inlägget till en story om enhörningar och min kamp mot den eldsprutande gasellen som jag smockade med en flaska coca, men min fantasi flödar iväg med mig, och det blir bara sörja av det hela. jag återkommer med historien senare, när min hjärna har slutat arbeta. jag vet iallafall en som kommer se fram emot den historian.

haha, get it? nostaligTRIPP. haha, fattar ni? nehe.

just nu, vill jag vara i stockholm hos min brush, röka väck alla mina hjärnceller, skjuta med sprutor, supa sönder min lever, lyssna på AVA och leva livet i ghettot. vi skulle pierca skiten ur oss, gadda våra ryggar med vanligt bläck, mucka gräl med blattar som stirrar, sno smink för över 10000 spänn och bara chilla med vattenpipan i parkerna. glida runt med våra brillz och vita sneaks medans vi skrålar 'i saw her face' över hela jävla vällingby.
försöka göra något vettigt på gymmet, skita i det och sätta oss och röka istället. ta porriga halvnakna foton på mig i kallingar medans brush klagar på att allt är fult. ragga upp randoms och rådissa dem efteråt. ha misslyckade trekanter med sångaren i SORTI, skratta när han dagen efter cuttar upp sin fot, och ha det allmänt underbart. några år kvar broder, sen är vi nerknarkade i usa.