suicidal memories

ja, vad ska jag säga?
ska jag gå på om vilket jävla svin jag är och hur jävla äckligt mitt beteende var? nej, för då hade det stått likadant i hela jävla bloggen.
jag vet inte vad det finns att skriva som ursäktar det som hände igår, men jag skäms något oerhört över det.
jag vet inte varför det blev som det blev. strävan efter att lyckan skulle sitta kvar? nej, tror inte det.
det var bara allmänt dumt gjort av mig. jag klandrar er inte, att ni är pissed, för det hade jag också varit. riktigt jävla rejält vresig för att det är något spån som går och snor sprit och sedan ockuperar dasset hela kvällen.
vissa av er har sagt sina meningar, och de accepterar jag.
vill ni inte ha något med mig att göra så får det vara. det finns inte mycket jag kan göra åt det egentligen.
men nu har jag iallafall bett om ursäkt, det är det minsta jag kan göra.
antar jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0