a sick addiction in a downwards spiral
it's brighter outside now, the sun peaks from behind the clouds so the light inside my room is sharp, too sharp.
it makes reality seem so much more cruel. at first, the sight made me ill.
i felt like.. not like i'm gonna throw up.. but a little nauseous.
it's sick, it's twisted and it's not right.
there are cuts all over your arm, crisscrossing aimlessly like a vision of pure panic or desperation.
some of the scars are so old that they've almost faded away, but some of them are so new and so fresh that they look like they were made just yesterday. the flesh is still tender and red, almost infected. for a brief second i closed my eyes and hope that when i opened them, they'd be gone. but they're there, in all their agonizing glory. i never thought this about you. i didn't know it was this bad, screams carved into your wrists. has anybody ever heard you?
more open wounds, more scars, more self-destructing patterns and more unbelievable pain. there's too many, you've fallen.
i traced some of the scabs, fascinated by the ugly patterns. it's like a morbid painting. they're deep enough to be suicidal if you'd placed them somewhere else. if you'd cut along the veins instead of across them. the thinnest part of your wrists where the veins are most visible is suprisingly free from cuts. like you only do it to hurt yourself. that thought is even more sickening, only to hurt yourself. i didn't know you suffered this much.
how am i supposed to shield you from yourself when all you are is a silent mess?
be careful, tripp
i love you
/ kris
made to be broken
are you drowning just like me? a silent question on dry lips
the world don't need more lies, it doesn't need me. you'll be the only one that knows why and i do hope it'll hurt you.
that it'll scar you deep, a never healing wound.
i'm drowning in moonlight, balancing on the thin line between life and death hoping i'll fall soon, real soon.
move along
aldrig komma nära
att jag aldrig kan hålla mina löften till mig själv. ingen skulle få komma nära, det var sagt så, för min skull.
människan är i det stora hela en mycket egoistisk person, fast jag tar nog priset i både egoism och dumhet.
varför? är den enda frågan jag kan ställa mig. fan, lär jag mig aldrig av mina misstag? jag kommer inte klara mig denna gången.
lämna mig inte
decided not to care
varför får jag känslan av att jag kommer vara otrogen fast jag inte vill det?
men jag orkar inte bry mig, jag är en stygging.
lol
(dessutom väldigt manlig).
damn, this is gonna hurt
jag svär, solhelvete har stekt min hjärna, jag har sjukt ont i huvudet, det snurrar och håller på, men jag klagar inte. det är iallafall bättre än regn. och snö. och allt annat.
men inte när det först är svinkallt på morgonen så jag tar på mig dubbla brallor och två tröjor, och när jag väl hoppar av bussen vid stallet så är det frost i gräset. WTF?
sen är det ju så att alla hästar ska börja blöda när jag är där och solen steker. går ut ur en box och märker att hela min hand är full av blod, jag menar, vafan. går runt alla hästarna som jag borstat och gått med och klappat and shit, och hittar källan hos belle. uppenbarligen har hon trampat upp ett fett köttsår en bit ifrån ballarna, ungefär precis ovanför kronranden på insidan av benet, och det blöder rejält. kul. dessutom passade calva på att få en fästing och hans kulpåse (som numera är tom) blödde för skojs skull, och andersens lilla sårgrej fick för sig att spricka på min jacka. igen. bellamonts hov är totalfuckad, emils ben är förstört igen och norskan är inte lika halt längre, grey har sår i mungiporna och kaiser kommer dra på sig en hjärnblödning om han fortsätter kasta med huvudet. runsan kommer dö av stress om hon inte lugnar ner sig, sting kommer slaktas om han inte växer upp, och harry kommer dö nästa gång vi bremsar honom, kingen kommer gå omkull om han inte håller sig på banan och consevator kommer förmodligen dö av nervositet på sin allra första 'nystart' på lördag.
härligt gäng det där.
(dessutom finns det 13 andra som kommer bli skadade för eller senare).
you're beautiful
varför är det alltid jag som blir förkyld hela tiden? det är fan inte rättvist. jag som blev totalt friskförklarad för 3 veckor sedan, och nu, snooooooooor. då kan man ju dels inte;
1. andas normalt
2. prata normalt
3. hångla utan att svimma av andnöd
4. ha sex utan att låta som en döende svan
5. vara ironisk utan att låta totalt efterbliven och retarderad (samtidigt)
6. klia sig runt nosen utan att börja blöda pga skavsåren
7. se riktigt sexig ut med snor som vill ut varje gång man anstränger sig
8. se sig i spegeln och konstatera att man är blek (man är ju rödare än mens, wtf)
men jag har ju överlevt innan (tyvärr, allihopa) så jag ska väl klara mig nu också.
igår var det krök på ribban. det var hyffsat trevligt tills någon började hålla på med en polare till mig, och jag försvarade. slutade med att snubben fick pryl och kommer ha en saftig blåtira ett bra tag, och jag kommer ha väldigt ont i käken och inte kunna knäppa hakbandet på hjälmen på x antal dagar. fast, jag har konstaterat flera gånger att jag är en av dem som ser bra ut i hjäl. hell, idag såg jag tillochmed sexig ut. uppsutten på min feta grå åring, ridandes med rosiga kinder och en busig glimt i ögonen.. alltså, kåt <3
dina var i stallet och jobbade idag. jag avgudar den bruden, hon är så härlig. retas med mig och är allmänt snygg och allt det där. dessutom är hon jockey, och jag kan prata med henne närsomhelst. *extas*
synd bara att hon åkte tillbaka till norge innan idag, så det tar väl ett tag innan vi ses igen. men men.
'i was once a loyal lover
whose lips did never seek another's
but now each love's more like a match
a blinding spark that burns out fast'
sluta få mig att tänka på att vara otrogen
jag vill inte
remembering sunday
tänk om jag inte är tillräckligt 'duktig' för att gå där? fan, kommer jag ens bli jockey? eller kommer jag sluta som ett jävla misslyckade med en snara runt halsen? fuck.
hade ett speciellt samtal med herr karlsson igår.
han föreställer mig som en knubbsäl i framtiden. TACK, känns bra. enligt honom (och jag vet detta själv) så är min ämnesomsättning totalt förstörd efter fastande och bantande och fan och hans moster. amirite?
å-n-g-e-s-t.
red grey hill igår. gick som en dans. hon är lik vicke, så jag vet hur jag ska göra.
och hennes mun, alltså, kärlek!!!!!!!11 jag är redo att mörda den som förstör den. jag svär.
dock travade vi bara, men hon gick på tyglen hela tiden, krökte ryggen och satte in bakbenen. fan vad hon är fin.
hon är lite..okej JÄTTEfet, nu, så ner några kilo + bygga muskler och sådant, så kommer hon vara grann som fasiken.
galoppa på torsdag, maybe?
dock har vi 3 starthästar, så det blir väl ingen rast för mig.
runsan ska starta, calendar också, samt daisy.
det kommer gå bra.
roulette without a gun
så, jagandes en glad häst med grimskaft och stigbett i en hyffsat djup/torr bana är inte det lättaste. sen när handen ber att bli avhuggen så är det klart humöret tryter. men vi fick tag i djuret, och jag kände genom hans ben. hel som en gnu.
men att sedan få en uppmaning av chefen att hästen förmodligen inte kommer tillbaka till en om man prylar den, fick mig att se rött.
ursäkta? jag? pryla hästar? eh nej. jag kör med hårda röstkommando, och om det verkligen verkligen inte funkar, så smäller jag till. en hård, snabb jävel så gör de inte om det. men jag kör på rörelser, ljud och kroppspråk.
snart dags för bio yaow.
män som hatar kvinnor fer shizzle. boken var suverän, får se om filmen når mina höga standards.
det är inte svårt att skilja kalvarna från tjurarna
jag hade en konstig dröm i natt.
är det ett tecken på att jag är så jävla körd i galoppen, eller är jag ett stjärnskott?
förmodligen det förstnämnda. jag har lov, jag SKA tillbringa all min tid i stallet, men jag har varit hemma i två dagar och bara stirrat in i väggen. det om något känns ju så jävla underbart när jag ska vara där jag älskar, hos mina vänner. visst, vissa som finns där är jag redo att skjuta, men mina hästar är ändå de som älskar mig. även om de bits, slickar mig i ansiktet och suger på mitt hår.
men som sagt, är man psykiskt instabil och går på överväxel hela tiden är det klart att man druknar ibland.
where handicaped people make handicaped faces
åter till drömmen jag hade.
långt ute på landet fanns en rakbana, där en massa människor jag träffat satt vid kanten och åt kött. det gick dessutom kor runt omkring och såg dumma ut.
jag var där med chefen och lärlingsjäveln, som hade med sig daytime och en annan häst som jag kommer till senare.
det fanns uppenbarligen en del hinder på den här rakbanan också. så helt plötslig satt jag på en häst, och skulle tävla mot daytime.
problemet var bara det att den hästen jag satt på var min egna häst, en travare som heter vicarett.
altlså, ett varmblod vs. ett fullblod. jaha.
i full fart satte båda hästarna av, och låg jämsides hela vägen, över alla hindren utom det sista, då vicke drog ifrån pga daytime missade hindret. men vicke var totalt slut efteråt, medans daisy inte svettades alls.
någon hade fångat detta på min mobil, i samma kvalitet som en HD, och det såg ut som om jag var född att göra det. man fick se närbilder och shit. (jag var jättesnygg.)
då är frågan, är detta bra eller dåligt?
+ jag vann på en travare
+ jag såg ut att ha gjort detta i evigheter
+ jag vann över karlsson (!)
+ vicke växte och blev stor, stilig hingst (what the fuck?)
- jag red en travare
- chefen sa att jag aldrig kommer klara det
- vicke var svettig
- vicke var gammal
- jag hade förlorat om daisy inte kommit fel på sista hindret
- jag tryckte i mig en pizzapaj senare på ett tivoli
jag kommer (inte) klara det.
