fashion for fuckers
tänk så många gånger jag delat kroppsvätskor med någon i min säng. hur många gånger har inte handduken som är gömd under sängen fått vara med och bevittna de mest intima stunder. hur många gånger har inte soffan i vardagsrummet blivit besudlad? fan, duschen, din säng, min säng, mammas säng, vafan.
jag både äcklas och fascineras av det. att en människa kan känna en sådan stark lust till någon, är helt otroligt.
denna starka attraktion, som kan få vem som helst att slita kläderna av en annan, den lockar mig starkt.
friheten man känner under tiden, kroppar som arbetar, andetag.. ömma viskningar i ett örat som är menat bara för dig.
men allt vackert har en baksida. kladdigt, svettigt, viskningar som mer låter som flåsningar, och känslan som gnager i magen om att dessa ord, dessa vackra ord personen så ömt viskade i ditt öra, orden som du tog åt dig och placerade långt in, de har blivit sagda förut. under samma tillfälle, och de kommer få komma någon annan nära i framtiden.
därför gömmer man sig, låser in sig i sin lilla värld och släpper inte in någon annan. men ändå fortsätter sökandet, sökandet efter den där personen som kan viska dessa ord i ditt öra igen, och verkligen mena dem.
missförstå mig inte, de betyder något, javisst, men inte för alltid. du kommer bära kvar dessa ord länge, och du kommer alltid falla tillbaka på dem, oavsett om du vill eller inte. de bara finns där. djupt inne i din svarta låda, och den kommer ingen att hitta. det är dessa ord jag tänker förtränga.
kärlek är inget mer än smärta och sex. iallafall för mig just nu. jag vet att jag låter som ett bittert gammalt ex, men ja, det är det jag är. man låser sig fast i sin smärta, och man släpper inte den, även om den skär hål i din hud.
känslan av att se sin älskade med en annan.. det gör ont. ja, tro det eller ej, men jag tycker det gör det. falska förhoppningar om att något kommer kanske hända igen, de finns där, men även tvivlen och svartsjukan trycker under ytan. varför är den så mycket mer kärleksfull mot den nya? har de knullat? var det bättre än vårt? alla dessa tankar cirkulerar och trycker ner en. man vill inte tänka så, men man gör det ändå. jag vet att jag inte orkar tänka så längre.
kärleken kommer läggas på hyllan nu, jag har ingen ork till att öppna mig just nu. ingen får komma in, och jag tänker låta det vara så.
sex är det människan behöver för att leva, inte kärlek.
en stund av fejkkärlek och en redig orgasm kan man leva på i en vecka.
om man inte ger upp och skjuter sig själv i huvudet...
jag både äcklas och fascineras av det. att en människa kan känna en sådan stark lust till någon, är helt otroligt.
denna starka attraktion, som kan få vem som helst att slita kläderna av en annan, den lockar mig starkt.
friheten man känner under tiden, kroppar som arbetar, andetag.. ömma viskningar i ett örat som är menat bara för dig.
men allt vackert har en baksida. kladdigt, svettigt, viskningar som mer låter som flåsningar, och känslan som gnager i magen om att dessa ord, dessa vackra ord personen så ömt viskade i ditt öra, orden som du tog åt dig och placerade långt in, de har blivit sagda förut. under samma tillfälle, och de kommer få komma någon annan nära i framtiden.
därför gömmer man sig, låser in sig i sin lilla värld och släpper inte in någon annan. men ändå fortsätter sökandet, sökandet efter den där personen som kan viska dessa ord i ditt öra igen, och verkligen mena dem.
missförstå mig inte, de betyder något, javisst, men inte för alltid. du kommer bära kvar dessa ord länge, och du kommer alltid falla tillbaka på dem, oavsett om du vill eller inte. de bara finns där. djupt inne i din svarta låda, och den kommer ingen att hitta. det är dessa ord jag tänker förtränga.
kärlek är inget mer än smärta och sex. iallafall för mig just nu. jag vet att jag låter som ett bittert gammalt ex, men ja, det är det jag är. man låser sig fast i sin smärta, och man släpper inte den, även om den skär hål i din hud.
känslan av att se sin älskade med en annan.. det gör ont. ja, tro det eller ej, men jag tycker det gör det. falska förhoppningar om att något kommer kanske hända igen, de finns där, men även tvivlen och svartsjukan trycker under ytan. varför är den så mycket mer kärleksfull mot den nya? har de knullat? var det bättre än vårt? alla dessa tankar cirkulerar och trycker ner en. man vill inte tänka så, men man gör det ändå. jag vet att jag inte orkar tänka så längre.
kärleken kommer läggas på hyllan nu, jag har ingen ork till att öppna mig just nu. ingen får komma in, och jag tänker låta det vara så.
sex är det människan behöver för att leva, inte kärlek.
en stund av fejkkärlek och en redig orgasm kan man leva på i en vecka.
om man inte ger upp och skjuter sig själv i huvudet...
Kommentarer
Postat av: MOA
Fy fan vad bra du skriver!! :)
Trackback
