got bruises on my feet
indeed! har gått barfota i mina kängor med stålhätta hela dagen igår. bara traskat runt, runt, runt, runt, runt i dem, och haft en snäll häst bredvid mig. smärtan kom när jag sen skulla dra av mig skorna. UPPHETSANDE.
fick knappt ens av mig byxorna i bussen. mums. när jag och herr karlsson senare beskådade mitt stora skoskav, kunde jag inte har sagt mer än 'mhpfh' när han petade på det.
och inte nog med det, sen trampade det jävla aset på min sko så att den skar in i såret. TACK.
väl hemma från göteborg och alla kräken (<3) var avlastade, tittade jag på såret igen.
då kommer karlsson med sitt utmärkt förslag om att vi ska ta jodopax på det. detta har jag vait med om flera gånger innan, och jag säger er, era jävla töntar, att detta, detta gör ont. det hela slutade iallafall med att jag slog lärlingsjävlen samtidigt som jag nynnade USAs nationalsång. en mycket underlig syn. men det hela blev bättre, även om jag inte vill erkänna det. men jag tog av bandaget för en stund sedan, när jag och D Granström var i stan. nu har jag lika ont igen.
fick den utmärkta idén om att göra detta inlägget till en story om enhörningar och min kamp mot den eldsprutande gasellen som jag smockade med en flaska coca, men min fantasi flödar iväg med mig, och det blir bara sörja av det hela. jag återkommer med historien senare, när min hjärna har slutat arbeta. jag vet iallafall en som kommer se fram emot den historian.
fick knappt ens av mig byxorna i bussen. mums. när jag och herr karlsson senare beskådade mitt stora skoskav, kunde jag inte har sagt mer än 'mhpfh' när han petade på det.
och inte nog med det, sen trampade det jävla aset på min sko så att den skar in i såret. TACK.
väl hemma från göteborg och alla kräken (<3) var avlastade, tittade jag på såret igen.
då kommer karlsson med sitt utmärkt förslag om att vi ska ta jodopax på det. detta har jag vait med om flera gånger innan, och jag säger er, era jävla töntar, att detta, detta gör ont. det hela slutade iallafall med att jag slog lärlingsjävlen samtidigt som jag nynnade USAs nationalsång. en mycket underlig syn. men det hela blev bättre, även om jag inte vill erkänna det. men jag tog av bandaget för en stund sedan, när jag och D Granström var i stan. nu har jag lika ont igen.
fick den utmärkta idén om att göra detta inlägget till en story om enhörningar och min kamp mot den eldsprutande gasellen som jag smockade med en flaska coca, men min fantasi flödar iväg med mig, och det blir bara sörja av det hela. jag återkommer med historien senare, när min hjärna har slutat arbeta. jag vet iallafall en som kommer se fram emot den historian.
Kommentarer
Postat av: Lotta
om det inte är mig du menar så vet du två nu.
Trackback
