my everyday lifestories
hittat en perfekt lista med ett fystest som jag kommer göra förr eller senare.
det blir min underhållning ikväll då alla har beslutat sig för att var fittiga, och ha fest långt åt helvete eller chillkrök.
nej, jag känner för att supa mig redlös, och ragga på random snygga personer. jag är ju don juan i egen hög person när jag väl kommer igång. men neeej, jag skiter i att äta istället och sticker ut och joggar röven av mig. mycket mer givande.
just nu är jag väldigt sugen på att slåss. jag vill knäcka näsor, spräcka läppar och helt enkelt slå sönder någon. vet inte varför det blir så, men det hade varit skönt. någon som stället upp? jag garanterar att er sjukhusförsäkring gäller, säg bara att det var jag som misshandlade er så är det lungt. då får ni tillochmed bonus på nästa besök ni gör där!
felet med mig är att jag hetsar upp mig enkelt, och då menar jag enkelt. jag kommer dö i förtid, antingen av stress eller en hord galna fans som jagar mig. ta detta tillexempel;
mommy dearest skickar ut mig för att hadla ost och kattmat, och jag har endast en hundralapp med.
jag grabbar tag i hunden och lullar iväg mot hemköp, binder kraken och stegar in som om jag äger affären.
crostini, kattmat x 2, cashewnötter, hästfocus och en ost glider ner i korgen, och jag ställer mig i kön.
väl framme vid disken sitter en tjej, hyffsat söt, och ser uttråkad ut. jag langar upp grejerna på bandet (med streckkoden mot kassören för jag är så snäll) och fyrar av ett bländande leende mot henne. hon besvarar det svagt, och drar grejorna.
detta händer sen;
brud: det blir 158 kronor, tack.
tripp: ehh va? ta då bort tidningen.
brud: det blir fortfarnde för mycket.
tripp: ta bort crostinin och kattmaten då?
brud: då blir det nittioen kronor.
tripp: rena rånet. *ler*
ni förstår, vid den här tiden slår mitt hjärta fortare än en porsche 911 turbo, och jag känner att ett slaganfall är nära.
jag tar mina grejer och går ut till hunden. kollar på sakerna och tänker att det kan fan inte blir så mycket för en kattmat, nötter och ost, men visst.
går tillbaka in och säger det till bruden, som ger mig en aggresiv blick och ber mig titta på kvittot. jag käftar emot och säger att jag inte fått det, men drar sedan ut det ur fickan. heh.
OSTFAN KOSTADE FUCKING 55 SPÄNN. jag känner hjärtat hamra i bröstet och paniken smyger sig på.
bruden ger mig tillåtelse att gå in och ta en annan ost, men jag är vid det här laget superstissig, så jag lägger tillbaka osten och kutar ut därifrån, samtidigt som jag tar tillbaka en kattmat och crostinin.
rizzla tittar på mig som jag är dum i huvudet för att jag skakar som en dåre och flåsar lite sådär sexigt.
vi går (springer) till en annan affär, och what do you know? DE HAR INGEN OST. vi det här laget hade jag haft ungefär sex hjärtattacker i rad, och hittar då, till min stora lycka, färdigskivade ostskivor som kostade 23 spänn, precis det jag har kvar. jag slänger pengarna åt kassören och springer hem, där jag dör i en liten förtvivlad hög på golvet.
så mina fans, vill ni knäcka mig, ge mig uppdraget att köpa ost.
fast då finns ni inte kvar tillräckligt länge för att få tillbaka den. :>
