fucking up my life
söndag:
göteborg galopp, resultaten var inte dem bästa precis.
wyclef slutade någonstans som sexa-sjua, och western fact kom blan de sista.
mina andra små skyddslingar placerade dig sig lika 'dåligt', men jag gillar dem ändå.
måndag:
började på mitt nya jobb.
ska sommarjobba ute på jägers istället för gården, då det har trasslat till sig lite därute. no need to worry, det har varit så länge. så hädan efter spurtar jag runt på jägers, och snackar spanska med alla chilenare/argentinare/brasilanare som hälsar lika glatt var gång. iallafall var jag ute på galopprunda på gasolin direkt efter vi mockat. låg åt vänster bakom chefen, och han var pigg och sprang glatt på. enda felet var att han hoppade innan vi kom ut på rakan, och min fot fastnade i stigbygeln. jävla piss, skavde som fan och såg väldigt fult ut. men det är ju bättre än att tramsa runt med bara en stigbygel. därefter var det dags för andra turen, denna gången på austin. stark som ett jävla ånglok tågade han på när vi kom ut på banan och jag fick glatt ställa mig upp och hålla emot med hela vikten så han inte skulle sticka med mig. men vi red om fröken hollstenius ändå, och gjorde ett sött litet tvärstopp i slutet av banan. sedan var det dags att ta moon life och western five ut på lite sprutrunda. five hade kvalat i torsdags, och blev lite förvånad när det var många hästar ute på banan samtidigt och att det kom grus på honom, HONOM, av alla.
så han skulle bli grusad. men 'leffe' var pigg som ett svin, och stackars western hängde inte riktigt med. han har korta ben, så inget grus för honom.
tisdag:
dags att visa vad man går för. ägaren skulle komma och titta på alla 'western' hästarna, bestående av five, memory och prospect. så upp på memory, ut på lilla banan och hej jävlar betongklump. munnen försvann, hästen tappade ena bak och tågade på. väldigt roligt att komma ut på rakan sedan och inte ha något att hålla i. men när jag började sjunga för henne så började hon sakta ner. är det verkligen så hemskt att höra mig sjunga? svar: nej, jag kan sjunga. i duschen. och när jag är själv. och ibland när jag är full.
men allt gick bra, ägaren var nöjd, five fick bli grusad och memory fick en mun för en stund.
later on, austin. ensam på rakan för att han inte skulle bli stressad, börjar trava 20 meter innan man kommer på, tio meter innan fattar han självmant galopp och sätter av jävlar i det, i 5 meter. sedan lugnade han sig och sikta in sig på att döda fåglar istället. än så länge har jag inte dött. enda jag ska göra är att höja stigläderna imorgon. champion jockey, here we come! (om cirka 3351324 kg eller så).
