show me your ribcage to prove you're in

jag sårar folk hela tiden. och jag tramsar runt med mig själv.
saknaden efter rakbladen river i bröstet, och hjärnspökena skriker ut sitt hat. jag kommer gå under förr eller senare, och just nu vill jag bara att tiden ska gå undan. så jag kan lämna allt, precis allt, och bara göra det jag vill hela tiden.
ett liv med bara mig själv och mina tankar. inte undra på att folk lämnar mig när de får reda på vad jag har i huvudet.
jag vet inte. allt känns bara så konstigt.
jag skulle till läkaren idag, men gick hem en timme förtidigt. men så fort jag hade rest mig från stolen i skolan, kändes det som en snara drogs åt om min hals, och någon stack en kniv rätt i buken på mig. efteråt kunde jag inte gå rakt. det slutade med att jag somnade av utmattning på sängen och missade läkartiden, inklusive resten av skoldagen. inte bra.
men jag gillade drömmen.
jag druknade i mina egna skrik där innan en iskall hand drog upp mig ur tjäran. jag är hundra på att den personen kommer spela stor roll i mitt liv sen. om jag bara visste vem det var.