show me your ribcage to prove you're in

så, jag lovade ju igår att jag skulle sammanfatta veckan.
ett ord: likgiltlig.

maten har varit okej, allt har varit okej. UTOM ERAT JÄVLA KLAGANDE. tror ni seriöst att jag lyssnar på er när ni klagar? i vanliga fall inte, men denna veckan har jag varit svag som en jävla jude. jag har mått fededåligt, värre än vanlig ja, och bara velat försvinna. men saker och ting ändras från dag till dag, det är därför jag håller kvar. löften om saker som aldrig slår in lockar mig att klättra lite högre. nyfikenheten tar över rädslan för ändringar och jag tar trevande steg bort från kanten. men allt kan rasa igen, så som det ofta gjort. man kan inte lite på någon längre, hur ofta man än försöker. det slutar bara med krossat hopp och sönderslagna käkar.
det är inte alltid man kan slåss med ord, och när knuffar går för långt, slutar det med en knytnäve på käken som drar åt några nerver i nacken samtidigt. dock inte på mig denna gången.

idag skulle jag behöva en varm famn att sitta i, och bara snyta mig i någons tröja. även om jag helst av allt skulle hålla käften.