show me your ribcage to prove you're in

jag skrev en intressant sak igår. mitt under min största ångestattack skrev jag något som jag inte ens kommer ihåg att jag skrev. jag hittade det nyss, och jag publicerar det här:

'jag har alltid trott att jag varit för feg för att ta det där lilla steget mot ett bättre ställe där jag för en gångs skull kunnat må bra. men jag har insett en sak. jag är modigare än jag trodde, allt har varit såpass mycket lättare än det sett ut att vara. det är som om någon väntar på mitt beslut. jag ska äntligen få komma hem dit jag hör till. min tid är kommen. jag hatar er alla, men varit för 'snäll' för att säga det. 
dränk er,
tripp'

och tre minuter senare hängde jag ut genom fönstret. men ändå var det något som hindrade mig. tur eller ren otur? jag tror aldrig jag får veta. min tid kanske inte är kommen. jag kanske ska stanna här ett tag till. haha, lyssna på mig, jag är så tr00 black metal. hahan, pinsamt för fan.

iallafall, är hemma denna soliga och varma tisdag också, då jag inte fick gå till skolan av mor. i vanliga fall hade jag tackat min lyckliga stjärna för att jag fick stanna hemma, men igår vrålade jag att jag var tvungen att gå till skolan. sjukt. ställde tillochmed klockan imorse, men den hade någon stängt av när jag väcktes av daniela som frågade var jag var någonstans. tro mig, det tog 6 minuter för mig att ens svara. rösten var på party någon annanstans och hjärnan var fortfarande mosig efter natten tankar. när jag väl pressat fram 'nej' så fattade daniela galoppen och la på. ja, se på fan, jag kan kommunicera med läten och tankar. en stund senare fick jag för mig att gå upp och stänga fönstret, och däckade sedan i några få timmar till. sen gick jag och vägde mig och fick en smärre chock. dock kan jag inte äta så mycket pga att halsen är helt igenproppad med slem och hosta. kul. iallafall så blir jag nog frisk snart. hoppas jag, för det är inte kul att inte kunna andas normalt.