show me your ribcage to prove you're in

om inte redan hade grävt ner mig i den 'förra' kärleken. men allt kommer till ett slut, och tyvärr kom vårt tidigare än jag trott. men att det tog slut över en sådan sak som det gjorde, för att båda två är lika tjurskalliga och inte vill släppa vissa gränser, så blir det lätt att känslor går över i ilska och överbeskyddande. det kan man ju kalla äkt kärlek om man vill, men även den kärleken tar på ens krafter. vi står varandra nära, och jag vet iallafall att jag inte riktigt har koll på mina känslor, och blir lätt upprörd om man kommer mig in på livet så som denna underbara varelse gjorde. jag ångrar inte en sekund av den tiden vi spenderade, men jag trodde verkligen inte att en man älskar kan såra en så hårt. alla har vi våra fel, men när ömma viskningar och delade hemligheter slår tillbaka, krossas man mot marken direkt. inget lätt fall för någon, och man kommer förmodligen sitta och ömka sig, tänka över allt som hänt, se om man kan göra något åt det. jag är villig att göra det, för detta ska inte komma emellan det vi kallade kärlek.
jag vill. vill du?