deep down i wouldn't survive

man kommer till en punkt i livet då allt känns förjävligt. man vill bara lägga sig ner och försvinna. jag har den punkten varje kväll. jag trodde jag kunde tvinga mig själv till att må bra, men varje gång jag ens kommer över likgiltlighets-strecket så slås jag ner direkt. det är som jag inte får må bra, för alltid händer något som sårar mig eller någon annan. nu vill jag bara sjunka in i en bok med ett sorgligt slut och böla hjärnan ur mig. det var längesedan jag gjorde det. jag tror det hade varit bra för mig. även om det är ett tecken på svaghet. mitt svar det kommer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0