2008 - ?
nytt år, nya problem.
jag har en stor klump i halsen, som verkar bli större för varje minut som går. jag kommer kvävas, glömmas bort och kanske hitta frid. eller iallafall komma bort från bussjäveln. åtminstonde känns det så just nu, och jag har alltid hatat att älska den känslan, som just nu styr mitt liv. i snart en vecka har jag fått leva med skenet av att allt är bra, även fast rex redan vet vad jag går igenom. veckan har varit underbar och hemsk på samma gång. jag hade inte samma kontroll över mig själv där som jag har hemma, och det har slitit mig i stycken. en gång, har jag kört tandborsten i halsen. en gång under hela veckan har jag mått bra. nu när jag tänker tillbaka på vad jag har tryckt i mig, vill jag bara trycka ett fucking jävla rakblad i armvecket och skita i allt. det river i bröstet, hugger i magen och svider i hjärnan.
jag känner mig äcklig, misslyckad, fet, dålig, fel.. allt som jag allt för ofta känner nuförtiden.
it takes bites out of my insides, 'til i am just a hollow shell.
jag orkar inte må dåligt längre.
jag orkar inte straffa mig själv genom att skära i min äckliga kropp så att lakanet blir blodigt.
jag orkar inte den ständiga kampen mot vågen, oavsett om jag gått upp eller ner.
'men sluta med det du gör då?' är frågan jag allt för ofta får. nej, jag tänker inte sluta förrens jag är nöjd. även om det kanske knäcker både mig och mina närstående. men nog om detta för en liten stund.
nyår 2007/2008 var en utmärkt avslutning på ännu ett år i ångestens klor.
jag har absolut ingen aning om vem som hade festen vi var på, och jag kunde faktiskt inte bry mig mindre. det mål jag hade för den kvällen var att bli full och försöka ha kul, och voila, jag kan kryssa av båda. festen vi hamnade på visade sig vara full av fans, så jag stod i rampljuset som vanligt. resten flöt på, och tolvslaget tillbringades i t-shirt ute i snöstorm. det enda som gjorde mig äcklad och ledsen var fyllekäkandet senare. dock kräkte jag upp det mesta, men att jag ens kunde tillåta det. efter 20 hårda slag i magen grät jag mig till sömns, för första gången på ett halvår. senast jag grät var när en närstående gick bort och lämnade oss alla, i stor sorg. och som vanligt när jag ska lösa problem, stack jag ut och söp. men det ska vara slut på det flytande äcklet nu.
alla de pengar jag lagt ut på sprit de senaste 3 åren, stiger över 12 000 lax, som jag hade kunnat lägga på annat, som en fettsugning tex.
så mina nyårslöften är, vad jag kommer på nu, mer kommer säkert tilläggas senare, men just nu.
- sluta supa, lägga undan cashen istället
- ta det lugnt med pillertagandet
- sluta äta så mycket tuggummi (även om det räddar liv)
- städa undan spår bättre
- lägga band på mig
det blir en utmaning, men också väldigt effektivt. självdisciplinen ska upp till max, och jag ska sakta men säkert stänga ner de sista känslorna.
jag kom på en sak.
en sak till som får mig att känna mig glad är när jag snattar. känslan av att ha makten över kameror, civila och larm är underbar. jag kommer inte åka fast, jag vet det. ni har ingen chans mot mig. jag tar det jag vill ha och du får inget kvar, fattar du? sådan är lagen, och jag har varit med om tillräckligt mycket skit för att veta att det stämmer.
men fuck this, jag pallar inte mer trams nu, då kommer ni ju tro att ni känner mig. skrattretande.
(lägger in några bilder av hur jag såg ut när jag verkligen, verkligen vill ta livet av mig. jag menar, vadå wapan?)
