show me your ribcage to prove you're in

i denna feta, meningslösa kropp.
var på elevvårdskonferens idag, och fick reda på exakt hur värdelös jag är. inget funkar mer. matten, engelskan och svenska är åt helvete. det teoretiska i stallet rullar på, men inte det praktiska.

'hur mår du egentligen?'

är frågan jag numera alltid får. syns det inte på mig hur jag mår? jag mår ju helt jävla perfekt, som en jävla kung. ser ni inte det på mitt plastiga leende? eller mina kalla, bruna ögon? hah, ja, bruna ögon kan vara kalla. mina är det. ser ni inte det på mina stela rörelser? att jag rycker till vid minsta beröring? att jag inte ens bryr mig om att titta efter vad jag äter? allt faller isär. jag vill bort nu, nej jag vill fan inte vara kvar här.

jag går i min egna lilla värld. jag och mina barn lever skyddade i klostret. vi kommer inte släppa in dig även om du fryser ihjäl. vi är de enda. ni lever i en helt annan värld, och ni är inte välkommna in i våran värld. jag ser inte varför ni inte bugar inför mig. jag är såpass mycket större (i två bemärkelser) än vad ni någonsin kommer bli.
jag känner smaken av jord i min mun.. mina öron blöder av boskapens skrik..