don't feed me
vad jag har ätit mycket de här senaste dagarna. det är fan förjävligt egentligen. men jag fick upp det mesta + blod igår, så det funkar. hatar att behöva smyga, men nu äter jag iallafall. så sluta klaga för fan.
åh, min älskling mår dåligt. hatar det. vill göra allt jag kan för att hjälpa henne, men det är inte lätt.
jag känner igen hennes situation. en av mina andra nära kompisar har gått igenom samma sak. och han mår precis lika dåligt som hon gör nu. kanske dags att ordna en träff? det hade kanske varit bra. men ändå inte. någon gång här i livet får man ta de chanser som ges. jag har en chans mitt framför mig. frågan är om den kommer funka, eller förstöra de redan så sköra trådar de har. jag har gett de råden jag kommer på, mer kan jag inte göra. det enda som finns kvar är att försöka lista ut hur jag kan få ihop detta. ska jag, eller ska jag inte?
verkar som allt tryter nu. maten, vännerna, fritiden. jag kan bara sitta här och se på när de bryts ner, bit för bit.
it's gonna be better tomorrow
det kallas bulimi grabben. och du behöver hjälp för vacker är man om man ser frisk ut. och har kött på kroppen. inte om ens skelet är synligt. Mat är meningen med livet o kärlek då inte fördommar o.s.v...
