the first bite

jaha, då sitter jag här igen och skriver. för vem? jag har inget att säga egentligen. så allt blir bara en massa pladder. men det känns bra. det känns bra. summera veckan som gått? förjävlig.


måndag: 
vaknade upp med en fot som tiggde om att bli avhuggen. sket i den och fixade mig och drog till stallet. drog hem lika snabbt igen. gjorde inte ett skit när jag kom hem förutom att räkna kalorierna jag käkat.

tisdag:
vaknade upp igen med en fot som jag inte kunde stödja på. sket i att springa min morgonrund, utan stack till stallet innan fan fått på sig tofflorna. mockade, snackade skit och körde. hade problem att hålle V.C eftersom Johan drog på som ett as. fick en jävla utskällning av Daniela sedan, så han höll sig i skinnet. retades med niklas, hade lektion, drog hem.

onsdag:
fotfan var värre idag. kunde inte gå förrens jag 'knakat' den på morgonen. sket i det och stack till stallet tidigt as hell igen. mötte upp med Daniela och gick till stallet. gosade med pållarna, gick in i fikarummet och värmde oss. Mindie joinade oss lite senare, vi började mocka, fixa kusarna, ut till hagen, tillbaka, sela och skritta ett varv på slingan. det var bara det att en jättestor trådrulle var påväg att käka upp alla havremopparna, så vi fick lite problem.
V.C stack på hemvägen, och niklas kollade på mig som om jag var galen. fotfan tiggde stryk sedan, så jag snabbade mig hem så snabbt jag kunde.

torsdag:
BRA DAG. foten mådde bra och jag fick leka med anna. vi stack hem till henne och satt vid datorn som alla andra ungdomar gör nuförtiden. vi payed även attetion till min mormor för jag behövde flos. sen snackade vi skit, jävlades med folk, käkade soppa och var allmänt CP. iallafall jag. anna blir det på morgonen. sov bredvid henne *blink* och jag tror att jag fick en armbåge i ögat faktiskt. foten mådde jättebra sen.

fredag:
vakanade upp och hade ingen jävla aning om jag var förrens anna hoppade upp och sa åt mig att få tummarna ur röven. gjorde oss iordning, och som den tidsoptimist jag är tog jag det lugnt. blev ramad till tåget, och vi väntade i den jävla kyla i sexton timmar. gjorde svenskan på tåget, samt berättade var engelskboken handlade om. hoppade av på centralen, åkte till skolan. satt och halvsov i korridoren tills engelskan började. tränade på sketchen vi skulle göra, föll på golvet, var elak mot folk som tittade på mig, gick och käka. grät när det inte fanns fil och flingor, käkade då kikärtsbiffar istället. dags för gympa. går på bussen och snackar skit om hantverkarna för att de är så fula.
kommer in på friskis&svettis, känner mig pepp som fan på att jobba i gymmet, kutar in till ett av rullbanden och sätter igång med 'alpine'-träning. går av bandet efteråt och foten viker sig. kan inte stödja på den och den värker som fan. går in till Kalle som lindar den, och beundrar hur stora mina ådror är. haltar till skolan, men får hjälp uppför trapporna av Nina. dags för svenska. sedan bär det av till skolsköterskan med Mindie. sköterskan snackar satan och lägger sedan det dåligaste bandaget ever. Mindie säger att jag ska hem till henne, och jag följer lydigt med. där hemma får jag en underbar middag, och ett underbart sällskap tills mor min ska komma och hämta mig. innan jag går får jag ett par kryckor tryckta i handen. jag trillar in i en stol, sedan in i bilen. jättebra. dör nästan av ansträning innan jag kommit upp till lägenheten. går rätt in och lägger mig.

lördag:
vaknar vid 10 och går direkt upp och klär på mig. har helt glömt bort foten, så jag drämmer ner den i golvet och lägger all vikt på den, skitet viker sig och jag håller på att dö. lindar den, och trycker på x-antal sockar. Jackielushen ringer och säger att hennes tåg går då och då och är framme vid 12. jag säger utmärkt, och lägger på. dags att få på sig ett par byxor. det går bra. trycker sedan på mig en sko, och drar på mig en tröja, och en tjocktröja, samt en jacka. dör av värmeslag innan jag ens hunnit ner för sista trappan. trillar i trappan. jag kan inte gå på kryckjävlarna. får skjuts till centralen och skuttar till tåget som morsan fått stoppa. går av i lund, ska ner för 16 tusen trappor, blir mött av en skrattande Jackie som frågar vad jag gjort. berättar hela min livshistoria och vi börjar vår vandring till LBS-skolan. det går långsamt, och jag måste stanna rätt ofta. när vi väl är framme har jag tömt hela mitt ordförråd av svordomar och ser att vi är på ett 'öppet hus' istälelt för gymnasiemässan jag trodde vi skulle vara på. övertalar Jackie att vi ska dit istället, så vi går till bussen. hoppar av på fel busshållplats som ligger 16 mil ifrån Sparta, så vi får gå. vi försöker få lift, och tillslut stannar en mamma med sina två tonåringar. jag trillar in i bilen, vi småsnackar lite, och sedan är vi framme. där möts vi helt plötsligt av en jättelångkille med svart hår, som frågar vad fan jag har gjort. jag tittar upp och ser att det är Max. flinar och berättar. frågar vad fan han gör här och får till svar att han jobbar här. lulz. går till hallen där skitet är, ser Zach, blir röd i huvudet av ansträngning. hoppar ner för trapporna och går runt till alla olika skolor som jag säger att Jackie ska kolla på. möts då av Max igen, och mobbar honom för ahns extremt tajta tröja. går runt igen och sätter oss på en trappliknande grej. Zach kommer och joinar oss sedan och berättar hur allt gått när han stått här. vi drar lite senare ut till bussen, och vid det här laget svettas jag som en gnu. hör någon ropa 'tripp', och ser Max ge mig fingret, vrålar 'KOM TILL SAKEN MAX' och går till bussen. åker till stationen och går på tåget. kommer hem, dör, tar av mig tjocktröjan som är blöt av svett, lägger mig på golvet och halvsover tills det är dags att gå. kommer till 'festen', märker att Filip inte är där, gör något som ska föreställa ett glädjeskutt, men trillar istället. resten av kvällen flyter på, och jag däckar när jag kommer hem.

söndag:
mina händer är döda, och mina armar med. foten går att stödja på, och jag slipper kryckorna idag. men jag slipper inte släkten och finkläderna. jag hatar detta.


det var väl allt man kan säga om veckan. det löser sig nog.
fan, vad långt det blev.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0