show me your ribcage to prove you're in

fick mig en rejäl språngmarsch idag, då lille jörgen bestämde sig för att bli rädd för en sak som ingen såg, och sätta av i vild jävla galopp. vad gjorde jag? jo, höll kvar för kung och forsterland i grimskaftet, och släpades därmed efter på hälarna. fick till sist stopp på honom, men då reser han sig istället och trallar hetsigt vidare. jag stönar åt smärtan i handen och fortsätter gå, och DÅ, blir han galen igen och springer. jag kan inte hålla fast mycket längre utan glider med en bra bit innan jag släpper. all världens jävla svordomar for ut ur flabben på mig och jag jagade efter jörgen som lyckligt springer iväg med grimskaftet runt ena benet.
så, jagandes en glad häst med grimskaft och stigbett i en hyffsat djup/torr bana är inte det lättaste. sen när handen ber att bli avhuggen så är det klart humöret tryter. men vi fick tag i djuret, och jag kände genom hans ben. hel som en gnu.
men att sedan få en uppmaning av chefen att hästen förmodligen inte kommer tillbaka till en om man prylar den, fick mig att se rött.
ursäkta? jag? pryla hästar? eh nej. jag kör med hårda röstkommando, och om det verkligen verkligen inte funkar, så smäller jag till. en hård, snabb jävel så gör de inte om det. men jag kör på rörelser, ljud och kroppspråk.

snart dags för bio yaow.
män som hatar kvinnor fer shizzle. boken var suverän, får se om filmen når mina höga standards.